Om papperslösa

Anställda som håller tyst, inte organiserar sig och som inte klagar…

…de kan behandlas hur illa som helst. de behöver ändå jobba. Och slutar för att arbetsförhållanden är för vidriga så kommer det nya arbetare nästa dag. Papperslösa anställda har inget val. En del har flytt från krig och förföljelse, andra från fattigdom.

Det bor och lever i dagsläget mellan 10 000 och 50 000 så kallade papperslösa i Sverige. (I Europa är siffran cirka 8 miljoner.)
Papperslösa är alla som inte har permanent uppehållstillstånd (vilket innebär att flyktingar, invandrarae med tillfällfigt arbetstillstånd eller turistvisum inte räknas).

De här människorna visar på marknadsekonomins mest utpräglade krav på flexibel arbetskraft: en arbetskraft som håller tyst, som inte organiserar sig, som inte klagar. De kan behandlas hur illa som helst, de vill ändå jobba och slutar de för att det är för hemskt så kommer det nya arbetare nästa dag eller nästa år.
De flesta papperslösa har inget val. En del har flytt från krig och förföljelse, andra från fattigdom. Ytterligare andra har blivit lurade i sina hemland att köpa falska arbetstillstånd för upp till 5000 dollar.
Så kommer de hit – från Latinamerika, Mellanöstern, Afrika och Östeuropa – till en tillvaro präglad av osynlighet, utanförskap, förtryck, exploatering och våld.

Marknadsekonomin gör egentligen ingen skillnad mellan ”vi” och ”dem”, inför företagens granskande blickar är vi alla detsamma: armar och händer som kan bygga, diska och städa. Konkurrensen tvingar ner priserna på arbete. Det är en enkel ekonomi. Ju fler människor som stängs in i tillvaron som papperslös arbetare desto större är utbudet av billig arbetskraft som är villig att ta de skitjobb som det moderna konsumtionssamhället genererar.
Här uppstår möjligheten att undkomma alla de konventioner om minimumlöner och grundläggande rättigheter som avtalsenlig lön, semsterersättning, arbetsskadeförsäkring, med mera. Samtidigt ökar pressen på fackföreningarna att sänka kraven, eftersom arbetsgivarna kan få samma jobb utfört billigare.

När vi som fackförening väljer att arbeta stödjande för papperslösa arbetare växer inte den svarta ekonomin. Tvärtom minskar den. Skrupelfria arbetsgivare drar sig för att utnyttja svart arbetskraft när de får konflikter och demonstrationer på halsen. Stödjande verksamhet blir ett sätt att minska exploateringen och den orättvisa konkurrensen. På så sätt försvaras alla arbetandes arbetsvillkor.

Genom att sudda ut den påhittade gränsen mellan ”vi” och ”dem” underminerar vi möjligheten att ställa oliak grupper arbetstagare mot varandra. Istället sätter vi press på företag, andra fackföreningar och nationella myndigheter att ge alla som arbetar schyssta villkor.

Faktaruta: Papperslös
Uppslagsverket wikipedia beskriver papperslös som:
”Med papperslös menas en person som arbetar i ett land som saknar arbets- eller uppehållstillstånd i det landet. I och med att den papperslöse inte har rätt till legal rätt att arbeta i landet arbetar personen alltid svart, det går inte att betala inkomstskatt om man inte har rätt att verka i landet. De papperslösa kan vara personer som söker asyl eller personer som fått avslag på sin asylansökan. Det kan även röra sig om personer som stannat kvar efter att lagligt arbetat som säsongsarbetare, personer som kommit till ett land med visum eller personer som tagit sig in i landet illegalt. I och med att papperslösa riskerar att bli utvisade om de kontkatar myndigheter har de svårt att hävda sina rättigheter som arbetstagare gentemot arbetsgivare.” Aftonbladet.se uppskattar antalet papperslösa i Sverige till ”åtminstonde 10 000″.